Vad betyder rädsla om vi lever i en simulation? Om någon trodde på simuleringens verklighet, varför skulle de då frukta något, och varför skulle de inte börja bete sig helt ansvarslöst istället?
Det är viktigt att komma ihåg att även om vi är i en simulation, så känns den verklighet vi upplever helt verklig för oss så länge vi är här. Det som är gjort är gjort, tiden går inte att vrida tillbaka och samma liv kan inte påbörjas på nytt.
Om vi beter oss dumt eller ondskefullt här, måste vi också ta konsekvenserna av det här, och dessa konsekvenser är lika verkliga som allt annat i den verklighet vi upplever här.
Naturligtvis kan vi naivt tänka att ingenting spelar någon roll i en simulation och att vi kan göra vad vi vill, och om det går dåligt för oss kan vi alltid fly till den verkliga verkligheten, Arkhe, genom döden här.
Men som vi redan tidigare har konstaterat, uppstår mening i detta liv från det faktum att vi själva har valt att komma till denna verklighet av en viss anledning. Vi har gjort detta i vetskap om att det finns andra som oss i denna verklighet, var och en av dem har gjort samma val, av sina egna skäl naturligtvis.
Om vi därför börjar bete oss som om inget spelar någon roll bara för att vi är i en simulation, sviker vi faktiskt det syfte för vilket vi kom hit. Och om vi till och med skadar varandra hindrar vi kanske varandra från att uppfylla var och ens syfte med att komma hit.
Vi får inte heller glömma att vår existens i denna simulerade verklighet säkerligen har någon form av kostnad även i Arkhe. Tillgång till simuleringen kan ha kostat oss något, och även om det inte har gjort det, är den tid vi tillbringar här tid som tas från oss i Arkhe.
Om vi slösar bort våra liv här, slänger vi därför bort den tiden och eventuella andra kostnader i Arkhe, vad de än kan vara.
Men vi har inte kommit hit för att känna rädsla. Vi har kommit hit för att leva, och om vi är rädda, kan vi inte verkligen leva.
Oräddhet betyder inte ansvarslöshet. Ansvar kommer från meningsfullhet, syfte och kärlek. Vi behandlar varandra väl eftersom vi vill må bra och därmed bäst uppnå vårt eget, och kanske även ett gemensamt, syfte.
Oräddhet innebär att våga leva, och specifikt att våga leva ansvarsfullt. Mod är en kärleksaffär med det okända. Mod är att känna och bära ansvar.
Var inte rädd, utan lev. När du slutar vara rädd dör ditt gamla jag, och du föds på nytt in i detta liv. Kom ihåg att dö innan du dör.