Föreställ dig ett ögonblick att du erbjöds möjligheten att spela ett helt nytt rollspel baserat på virtuell verklighet.
I spelet börjar du i livmodern och en dag föds du. Du minns ingenting av den här verkligheten och vet därför ingenting alls när du börjar ditt nya liv i spelet. Gradvis växer du upp till ungdom och sedan vuxen i spelet. Spelet känns helt verkligt för dig, och du lever ett fullt och händelserikt liv där tills du dör.
Du vet detta innan du börjar spelet. Du förstår att du kommer att födas in i ett helt nytt liv i spelet, helt omedveten om att det är ett spel och vad som finns utanför det.
Under spelets gång är du medveten om att du aldrig kan upptäcka den sanna naturen av din existens. Först när ditt liv slutar i spelet återvänder du till din egen kropp i den här verkligheten, och du kommer minnas allt du vet nu samt allt som du upplevde i spelet.
Du är särskilt medveten om att när du är i spelet, är du i praktiken i koma i denna verklighet. Din riktiga kropp ligger i en säng, ansluten till spelet via ett direkt kopplingsgränssnitt mellan hjärnan och datorn, utan att uppfatta något som händer i eller omkring din kropp. Samtidigt känns din kropp i spelet så verklig som en kropp kan göra.
Tiden i spelet går snabbare än här, men ett typiskt spel varar ändå tillräckligt länge i vår tid för att din kropp här ska näras, tränas och underhållas på ditt vägnar, så att den inte försvagas eller blir sjuk under spelets gång. Du kan dock inte kommunicera med dina familjemedlemmar eller vänner som lever här under spelet.
Ganska sannolikt deltar några av dina familjemedlemmar eller vänner också i spelet, eftersom det naturligtvis är en massiv multiplayer-upplevelse.
Naturligtvis skulle du inte känna igen dem i spelet, och ingen av dem skulle känna igen dig, eftersom ingen av er minns något från ert verkliga liv. Var och en av er lever helt nya liv, kanske väldigt olika från era ursprungliga.
Ändå kanske ni möts i spelet, och när ni återvänder till den här verkligheten kan ni jämföra era erfarenheter och insikter. Kanske möter du nya människor i spelet, med vilka du kanske blir vänner även efter spelet.
Många av oss skulle troligen experimentera med ett sådant spel, särskilt om vår livssituation tillåter det. Många av oss skulle säkert vilja spela spelet flera gånger, men vårt verkliga liv skulle fortfarande vara här.
Men utöver vårt verkliga liv här kan vi leva dussintals eller till och med hundratals nya och separata liv genom spelet, som kan utspela sig i olika tider och hörn av världen. Livens utgångspunkter som upplevs i spelet kan vara mycket olika - i ett liv kan någon vara fattig och utstött i den moderna västvärlden, i ett annat rik och privilegierad i antika Rom, och i ytterligare ett annan pirat under upptäckternas tid i Karibien, och så vidare.
Spelvärlden kan därför vara en historisk simulering av vår egen värld, och kanske börja vid mänsklighetens gryning eller ännu längre tillbaka, hela vägen till universums början. Kanske innan människans uppkomst spelade vi spelet som andra livsformer, och kanske gör vi ibland så fortfarande. När spelvärlden utvecklas kanske vi kan spela som artificiella intelligenser och robotar om de utvecklar förmågan att bära våra medvetanden.
Och om du skulle spela ett sådant spel, hur skulle du vilja spela det? Skulle du ha en personlig anledning eller syfte att börja spelet alls, något du önskar uppnå? Enbart för underhållning, eller också något mer djupt?
Dessutom, hur skulle du vilja påverka din omgivning inom spelet, med medvetandet om att medan du är i spelet är det den enda verklighet du känner? Skulle du sträva efter egen fördel utan att bry dig om andra, tänkandes att det bara är ett spel, även om du inom spelet inte skulle veta det?
Eller skulle du önska att, efter att ha levt ett gott liv, lämnar du efter dig en spelvärld där det skulle vara trevligt att återvända för att leva ett annat, annorlunda liv? Och som också skulle vara trevligt att leva för andra?
Om vi lyckas skapa ett sådant spel, blir vår verklighet Arkhe - en grund för en ny simulerad verklighet eller flera sådana, för den enda skillnaden mellan simulering och verklighet är huruvida det ses från insidan eller utsidan.
Och om vi verkligen lyckas skapa ett sådant spel, har vi ingen anledning att tvivla på om vi just nu lever i ett sådant spel.
Var medveten och närvarande i den möjligheten, liksom i denna stund, här och nu, var eller när den än är.