Om vår verklighet är en simulation, är då våra liv bara ett spel?
Vi kan verkligen betrakta livet som ett spel, oavsett om det är en simulation eller inte.
En simulation är förmodligen mycket mer än bara ett spel, eftersom dess skapare kan ha haft andra syften än att bara skapa en lek.
Få spel är dock "bara" spel. Alla är inte förtjusta i spel, men många spelare finner sina spel mycket meningsfulla. De vill spela dem, precis som vi alla kanske har velat spela detta stora livets spel.
Om våra liv är ett enda stort spel, är det då värt att slösa bort det på att spela andra spel? Ja, varför inte - vi har till och med spel inuti spel, och ibland spelar vi dem också.
Men om vi spelar på datorn, konsolen eller mobilen, är det bra att fundera över vad som egentligen är meningen vi hittar i dem? Framför allt, kan vi försöka finna den samma meningen i denna verklighet - detta större spel - möjligen på ett ännu mer magnifikt sätt?
Vad är då slöseri? Detta liv är ditt, du har själv valt det. Självklart är det upp till dig hur du använder det. Du kan spela spel, använda substanser, ligga på soffan och frossa ihjäl dig med streamingtjänster. Du kan också skylla din livsmisär på andra. Absolut.
När ditt liv i denna verklighet en gång tar slut och du återvänder till varifrån du kom, hur kommer du då att minnas ett sådant liv? Skulle det ha varit ett slöseri, eller precis vad du ville göra? Vad skulle ditt poäng i detta spel vara?
Endast du kan besluta det, och du kan bara bestämma det här och nu. Är nu det ögonblick som inte ens du vill minnas, eller är nu det ögonblick då du förverkligar din livsmening, sådant som du själv ville ha det?
Om livet är ett spel, vad händer om det spelet ger belöningar för våld? Är vi alla mot varandra här?
Tanken kan innehålla ett korn av sanning. Endast vi själva är ansvariga för våra egna liv. Men det betyder inte ständig krigföring och extra poäng för mentalträffar.
Vi spelar våldsamma spel. Det finns inget fel med våldsamma spel när de inte har någon större betydelse än underhållning.
Men ett spel där spelarna föds helt ovetande om verkligheten och sig själva, och tillbringar sina liv med att jaga sitt syfte, genom stora motgångar och framgångar, bildar relationer och grundar familjer, alltid lär de sig och lär andra, bara för att slutligen dö och sedan återvända till den verkliga verkligheten? Nej, hit hör inte våld.
Livets spel är meningsfullt. Det har ett syfte. Vi har velat vara här, och vi vill säkert göra det många gånger igen.
Om vi använder våld här, stör vi varandras förverkligande av syftet. Om vi dödar någon, kan deras syfte inte längre uppfyllas. Om vi skadar någon, begränsar och hindrar vi deras chanser att uppnå sitt syfte. Ingen har nog valt att vara en annans offer som sitt livs syfte.
Om vi använder våld här, fortsätter vi en kultur av våld. Vi främjar, genom vår exempel, ett beteende som kan vändas mot oss själva. Den kulturen kan fortfarande vara stark när vi återvänder till detta spel nästa gång. Och tänk om vi då är offren?
Tänk dig att detta liv är ett spel. Det är en helt godtagbar tanke.
Kommer du att slösa bort ditt spel? Använda det till att förstöra dig själv eller andra?
Eller kommer du göra det till ditt bästa liv någonsin?